Flugfiske

Vid flugfiske använder man en artificiell fiskefluga som bete, vanligen en som liknar något av de djur som den fiskart man vill fånga äter. En fiskefluga måste inte se ut som en fluga eller annan insekt, utan den kan fås att likna lite vad som helst, inklusive fiskyngel. Det finns också fiskeflugor som inte har någon naturligt förebild men som glatt sväljs av hungriga fiskar ändå.

Flugfiske bedrivs både i strömmande och stilla vatten. På senare år har även flugfiske i havet börjat bli populärt. Exempel på fiskar som ofta fiskas med fluga är öring, havsöring, örding, harr och gädda.

Flugfiske är något som många förknippar med vadarstövlar och vadarbyxor, men med en kajak kan man komma ut till perfekta flugfiskeplatser utan att behöva vada. Man bör dock tänka på att kastandet är en mycket viktig del av flugfiske och om man är van vid att kasta från stående position kan det ta ett tag innan man vänjer sig vid att kasta från sittande position istället. Dessutom befinner man sig väldigt nära vattenytan när man sitter i en kajak, i alla fall om det är en kajak av traditionell typ, och detta innebär att man kan behöva justera sin kastteknik om man är van vid att ha överkroppen längre från vattenytan.

Det finns väldigt långa flugspön på marknaden, vissa över 5 meter långa, men det går också att hitta flugspön som bara är ungefär 180 centimeter långa. Att man tycker att det är krångligt att hantera ett många meter långt spö från kajaken behöver alltså inte innebära att man måste slå kajakflugfiske ur hågen. Förr var flugspön vanligen gjorda av bambu eller grönträ, men numera är glasfiber vanligare, särskilt kolfiber och boron.

Fluglina

Vid flugfiske är det själva fluglinan som utgör kastvikten. De flesta fluglinor på marknaden faller inom spannet 0,5 – 2 millimeters tjocklek. Det finns flytande fluglinor, sjunkande fluglinor, och kombinerade fluglinor där främre delen sjunker medan resten av fluglinan flyter. Förr i tiden gjordes fluglinor av silke, men numera dominerar plastmaterial.

Flugtafs

Flugan fästs inte direkt på fluglinan, utan man använder en flugtafs som mellanled. Ena delen av flugtafsen fäster man längst fram på fluglinan, medan flugan knyts på den andra delen av flugtafsen.

En flugtafs är normalt gjord av nylon och smalnar av mot spetsen. De del av flugtafsen som fästs i fluglinan är alltså tjockare än den andra delen av flugtafsen.

Standardlängden är nio fot (cirka 275 cm), men flugtafsar för laxfiske med flytande linor brukar vara ännu längre – vissa är uppemot fem meter långa! För sjunklinor finns det flugtafsar som är kortare än 275 cm.

Flugrullen

Flugrullen magasinerar fluglinan, och den används också under drillningen av större fisk. Flugrullar har vanligen ett eller två handtag som man vevar med. Utväxling 1:1 är vanligast, vilket innebär att när du har vridit veven ett varv har spolen snurrat ett varv.

Moderna flugrullar brukar vara tillverkade i kolfiber eller något lättviktig metall, till exempel aluminium.

En automatisk flugrulle har en fjäder som spänns när lina dras ut från spolen, och denna fjäder kan sedan användas för att samla in linan igen. Tyvärr är det flesta automatiska flugrullar väldigt tunga.

AFTM-systemet hjälper dig att välja rätt

Organisationen Association of Fishing Tackle Manufacturers (AFTM) har tagit fram ett klassningssystem för fluglinor och flugspön. ATFM-systemet baserar sig på fluglinans vikt för de första 30 foten, och varje flugspö klassas efter vilken linklass det är mest lämpligt för. Om du kastar på korta avstånd (kortare än 9,15 m + tafs) kan det dock vara idé att gå upp en linklass.

Vikter för de olika AFTM-klasserna (+/- cirka 0,5 gram):

  • AFTM 1 = 3,9 gram
  • AFTM 2 = 5,2 gram
  • AFTM 3 = 6,5 gram
  • AFTM 4 = 7,7 gram
  • AFTM 5 = 9,1 gram
  • AFTM 6 = 10,4 gram
  • AFTM 7 = 12,0 gram
  • AFTM 8 = 13,6 gram
  • AFTM 9 = 15,5 gram
  • AFTM 10 = 18,1 gram
  • AFTM 11 = 21,4 gram
  • AFTM 12 = 24,6 gram