Mete

Mete är en av de äldsta formerna av fiske med handredskap som vi känner till. Under mycket lång tid har människan använt sig av något form av metspö med lina och en krok för fisken att fastna på. Förr i tiden var det vanligt med en trädgren som spö, en krok gjord av ben och en tung sten som sänke. På kroken satte man nu som då ett bete (agn) för att locka till sig hungriga fiskar.

Nu för tiden är vi många som köper våra metspön istället för att hämta dem ur naturen, och vi vill gärna ha metspön gjorda av bambu, kolfiber, glasfiber eller komposit. Ett flöte är praktiskt att ha eftersom det både kan hålla kroken på ett bestämt djup och låta oss veta när en fisk grabbat tag i kroken och börjat dra. Sänken av bly är vanliga, men inte helt oproblematiska ur miljöhänseende.

Om man vill meta från sin kajak kan det vara praktiskt att införskaffa ett teleskopspö eller ett spö som består av flera kortare delar som man enkelt monterar ihop när det är dags att använda det. På så vis behöver man inte ha ett full-långt metspö att hantera medan man paddlar ut med kajaken till det ställe man vill meta från.

Ett annat alternativ är att använda ett pimpelspö. Pimpelspön är korta spön som hålls med en hand – perfekt i kajaken. Man behöver inte något levande agn på kroken eller krokarna, utan med hjälp av små knyckar med handleden får man fiskelinan att röra sig så att hungriga fiskar blir intresserade av vad det är som sprattlar i vattnet. Pimpling är något som många förknippar med vinterfiske, men man kan med framgång fiska med pimpelspö året runt. Om det är abborre man är ute efter kan man med fördel testa att pimpla med mormyska, ett litet bete med förtyngd enkelkrok som kan agnas med larver. Mormyskan uppfanns i Ryssland på 1800-talet och namnet kommer från det ryska ordet för liten bottenkrälande larv (мормышка).

Pilkning är en annan fiskemetod som också bygger på att man titt som tätt rycker i fiskelinan för att locka fisk. Vid pilkning används inte något spö över huvud taget, så för den som verkligen vill ha det minimalistiskt i kajaken är pilkning ett intressant alternativ. Förr i tiden när det fanns mer torsk var pilkning en populär fångstmetod för torsk bland fritidsfiskare.

Värt att tänka på när man fiskar från kajak är att vissa fiskar blir väldigt rädda när de ser en skugga över vattenytan, eftersom de uppfattar det som ett rovdjur som är på väg att anfalla ovanifrån. Man kan därför behöva ligga still en bra stund med kajaken på samma plats för att denna typ av skygga fiskar ska våga återvända och våga börja äta igen.

Gäddmete från kajak

För många svenskar innehar gäddan en särställning och det är just denna rovfisk man allra helst vill få på kroken när man ger sig ut och fiskar. Gädda fångas ofta med kastspö, men mete går också alldeles utmärkt för den som vill ha gädda till middag. Under våren och försommaren gillar gäddor att hålla till i grunda vikar, gärna vassbevuxna sådana, dit man med fördel kan ta sig i sin kajak. Varma sommardagar simmar gäddorna gärna djupare ned till svalare vatten, men kan dyka upp i grundare områden under gryning och skymning, så en tidig morgontur eller varför inte en solnedgångstur med kajaken rekommenderas. För höst och vinter är det svårt att ge några generella råd, eftersom gäddornas beteende verkar variera en hel del mellan olika vatten och förmodligen även från en individ till en annan. Det går dock alldeles utmärkt att meta gädda även vintertid, men man kan behöva skaffa sig en del lokalkännedom innan man lyckas.

Gäddor kan metas från kajak på flera olika vis, bland annat flötmete, bottenmete och flötestrolling. Exempel på vanligt använda agn är mört och ruda. Flötmete av gädda bedrivs året runt och både i stilla och i rinnande vatten. Långvassar, djuphålor, höljor, och undervattensbranter är alla exempel på ställen där man ofta med framgång kan fiska gädda med flötmete. Generellt sett gäller att levande bete bör fästas med översta kroken framför ryggfenan och nedersta kroken vid bröstfenan. Att sätta översta kroken framför ryggfenan rekommenderas även för dött bete, men nedersta kroken bör sättas bakom huvudet. Om betesfisken är mycket liten kan en enkelkrok fäst i munnen vara ett bättre alternativ, oavsett om betesfisken lever eller är död.